Det finns surfplattor och tablets som ger fullvärdiga filmupplevelser med detaljerad upplösning och med rätt utrustning ger även ljudet den fulländade filmupplevelsen men trots detta är det som man alltid sagt; film är bäst på bio. Att besöka en biosalong med allt vad det innebär av sköna fåtöljer, popcorn och gigantiska biodukar är en helhetsupplevelse. Vid premiären av den senaste Star Wars-episoden så var biosalongerna fyllda till brädden av trogna Star War-fans.

Självklart strävar man efter att skapa den ultimata filmupplevelsen i tablets, mobil och surfplatta och Virtual Reality-tekniken är en del i den utvecklingen. 3D-film och virtuella verkligheter är vad den nya teknikvana generationen av publik kräver. De är uppväxta med digitala hjälpmedel och har spelat spel på datorn sedan de avvants från bröstmjölken. Det är en tuff generation som filmregissörerna har att tampas med, en svårflirtad och kräsen publik.

Som alltid verkar utvecklingen gå i två riktningar samtidigt. Den ena riktningen börjar efterfråga en mindre narcissistisk livsstil i stort och för den här gruppen kommer troligtvis biosalongerna att genomgå en slags renässans som förenande länk cineaster emellan. Men den andra gruppen av individer är spelarna, de som kräver allt mer virtuella upplevelser och autentiska kickar från sina digitala uppkopplingar. Kanske detta är en förlorad del av generation x och millenniegenerationen. Kraven är för höga. De är spelvana, de vill vara delaktiga, de vill kunna påverka händelseförloppen. En svårknäckt nöt för filmskaparen med andra ord. Är man inte beredd att tillfredsställa denna kräsna grupp av människor så måste man hitta andra vägar i sitt filmskapande, då får man rikta sitt berättande till den kulturella delen av befolkningen, den som uppskattar ett välskrivet manus, professionellt skådespeleri och genomarbetad och stämningsfull scenografi. Filmvana människor vet att den bästa filmen redan är gjord så för att överleva som filmskapare gäller det att vara en fena på manus, plottar och kreativitet.